JULBASTU

Än idag föredrar jag ved eldad bastu. Själva bastu badande blir då också lite av en ritual genom att jag får pyssla med elden först och får släppa min lilla men nog vettiga pyroman i mig fram. 

Idag tänkte jag bada till julens ära och för bastun som är historiskt sett bland den viktigaste byggnaden i den nordiska kulturen. Traditionen med kroppsvården i bastun fortsätter vi med men nya utrymmen har vi hittat på till klädtvätt, förlossning av barn, sjukvård och till den dödes sista hantering före begravning eller preparerande av livsmedel med torkning eller rökning. 

Ur Kalevalas fyrtiofemte sång lånar jag några rader om bastun: 

Kom nu Jumala i badet

kom i värmen, höge Fader,

kom med läkning, kom med hälsa,

kom med lugn, förläna sämja!

Driv var helig gnista undan

släck allt heligt slagg som glöder

sänk i jorden bad som bränner

sopa bort det bad som skadar

skydda dem som du har skapat

från att brännas och fördärvas!  

Och till sist ett dopp i den djupa snön och en snö ängel blir till. 

GOD JUL   

Päijänne nationalpark.

Två nätter med min systers underbara barn på Kelvenne ön i Päijänne nationalpark. Jag tror inte det finns nåt mera givande än barn som är ivriga, glada, fördomsfria, som vill undersöka, känna på allt, klättra, bygga, leka, som har en sagolik fantasi och som utmanar mig med det miljontals frågor som det ställer mig. Tänk om jag kunde svara på alla deras frågor då skulle jag känna mig som en miljonär som med största glädje delar ut mina guldmynts info till dem. Det blir ett superbt veckoslut med båtutfärder vandring, blåbärs tungor, grillkorv, fiske, godis påse, lite regn vilket gör att man måst mysa i tältet och det är ju aldrig illa. På dessa minnen lever jag länge. Till nästa år väntar ett tre nätters äventyr och nya klätterträd med mina två bästa skogstroll.

Girl power seglats.

Fem kvinnor har träff på Bluenose för ett veckoslut igen. Den årliga seglatsen på havet med god mat goda drycker många glada skratt och ibland fälls också några små tårar på denna segelbåt som betjänat oss i över tio år nu. Solen börjar skina och värma oss när vi fredag morgon startar från Hangö by för att segla västerut. Endast en liten motgång uppstår på hela dagen och tyvärr fortsätter också samma problem följande dag, nämligen vi har ingen vind att fylla våra segel med. Det blir motorn som för oss framåt till nya holmar vi inte seglat till förut. Veckoslutets några topp 10 är att vi denna gång inte kör på grund utan hittar rätt glugg mellan öarna till NJK´s Ramsskär och att nästan alla av oss har kommit upp i glasögon åldern och det äldsta barnet flyttar nu hemifrån för att börja studera och äntligen vind i seglen hela söndagen. Många tankar känslor åsikter och erfarenheter har bytt hjärn adress igen och några skratt rynkor har fastnat för evigt i våra ansikten. Tårna upp tills vi ses igen

GUDBARNS ÄVENTYR.

Så var det dags igen att äventyra med två av mina gudbarn. Vi borde haft med oss två flickor men tyvärr kunde de inte komma med denna gång. Detta år hade vi som tema att klättra. I Kyrkslätt Kvarnby finns det fina natur klippor att klättra på både lätta och svåra. Grabbarna var super duktiga , lite rädda och spända i början men ju mera de klättra desto säkrare lita de på sig själva, mig och utrustningen. Vi hade en fin solig dag vid berget varifrån vi sedan vandra en bit till Meiko sjö för att sätta upp tältet och äta middag. Det var en super trevlig dag, mätta och belåtna satt vi i tältet och spela kort tills ögonlocken började kännas för tunga. När vi krupit in i våra sovsäckar slogs någons ghettoblaster på med samma skiva spelande ända till 20 före åtta följande morgon. Rave party mitt i skogen......Hell...i skogen. Det blev inte mycket sovet denna natt. Alla konstaterade vi på morgonen att fan också de kunde ens ha bytt skivor. Men till nästa års äventyr ser vi dock framåt igen. Kram grabbar.  

Viaporin Tuoppi.

28 gången arrangerades nordens största tävling för segelbåtar i trä på Sveaborg. Tyvärr känner jag ingen som äger  en vacker gammal trä segelbåt var jag kunde kanske fått vara gast under dagens tävlingar. Istället fick jag nöja mig med att gå och beundra och ta några bilder på de fina polerade väl omhändertagna segelbåtarna. Sveaborg är ett ypperligt ställe för dessa gamla beautyn. I år var det ca 200 båtar + alla besättningsmän och kvinnor och till efterfesten kom det fler utomstående intresserande beundrare. Detta var ett litet försprång till vår årliga flickseglats som komma skall om några veckor, så tills dess skeppohoj.

Sommar regn.

Åkte med vår nya lilla söta Boston Whaler motorbåt ut på havet på en söndags utflykt. Vi satt fyra vuxna + en stor hund i båten och rymdes bra. Lite för tunga var vi alla tillsammans för att få båten upp i plan och kunna köra med full hastighet. Men det var säkert lika så bra för nu hade det börjat dugga regn droppar på oss. Där medan vi puttrar sakta men säkert framåt i regnet kör många lite och mycket större motorbåtar förbi oss i rasande fart och alla passagerare påklädda i full utstyrsel, man kunde nästan tro att det är kallt här ute på havet, vi som endast  t-skjorta och flytväst har på. Vi kör till Stora halsö där ingen av oss varit förut. Försöker först ta i land vid båthamnens stora brygga men vi kommer snabbt underfund med att bryggan är menad för större båtar, vi borde ha en stege med oss för att kunna hoppa i land. Men ingen nöd går det på oss snabbt och smidigt får vi båten körd till stranden var vår Alma hund fungerar som hoppiland kalle.  På Stora halsö spricker molntäcket och solen visar sig, ön verkar mycket intressant med sin varierande natur. Allt från hala klippor, sumpmark, rådjur, kantareller, höga berg och en hel massa fåglar, njuter vi av livet och vår nya båt som vi inte ännu har hittat på ett nytt namn till. 

Kråkan hon hänger och flänger i vår grill.

När vi kör mot Kimito hållet för att fira midsommar stöter vi på vägen tre kråkor som landat på landsvägen, antagligen för att smaka i sig rester av någons road pizza. En av de tre kråkorna är för modig eller för långsam för han möter sitt öde och fastnar med foten i vår bils grill. Är detta ett omen, ett tecken på att vi skall vara försiktiga under ett av det mest farligaste veckoslut vi Finländare utsätter oss för,  alkohol konsumeringens höjdare i statistiken.

Ingen fara går det på oss under hela veckoslutet, vädret växlar från underbart solsken till regnigt höstväder, och vi som sagt njuter av alla väder och vind. Midsommar annandag åker vi ut till Linlo naturområde i Kyrkslätt. Ett ställe jag aldrig varit till förut fast det är så nära var vi bor. Området briljerar med sin tystnad, endast fågelsång och enstaka entusiastiska fiskare syns till. Bron till Linlo ön är ett mycket känt fiskeställe och det kan man räkna ut från elledningens alla krok kap. Så var denna midsommar undan stökad och väntan på nästa resa kan börja för den kommer att bli spännande på alla sätt.

Ett längre veckoslut på en foto workshop i Österlen Skåne, med ett dussin andra natur foto entusiaster. Patrik och Magnus våra mentorer är helt suveräna, avundas de "lite" yngre som är födda med datorn under kudden. De får all bildbehandling att se och låta så enkelt.                                                              Än en gång överraskar Sverige med sina gamla vackra landskap. Vädret är perfekt, tidiga fina morgnar i  väntan på de första sol ljuset med och utan dimman och de sista solstrimmorna som sjunker bakom horisonten. Mina ögon och sinnen ler bakom kameran, jag njuter av varenda sekund.

Åkte för ett veckoslut ut till ön Jurmo i Korppu skärgård med förbindelse båten Eivor. Jag tycker det är en otroligt god service med en gratis förbindelse båt som åker mellan fem öar dagligen, att det känns som min plikt att åka till var och en ö för att fotografera och förstås uppleva var och ens unika natur och miljö. Jurmo har en speciell natur med sandåsar och myrar som är viktiga för flere fågelarter. Jurmo anses vara den sista utlöparen av den tredje ändmoränen Stängelseåsen III.

Vi hade många fågelskådare med oss på ön som på tre dagar hade kommit upp till 100 fågelarter. Vi bånga  endast på två dagar till 29 olika fågelarter, de små kluriga tipporna är så förbaskat svåra att skilja från varandra. Men istället på lördag kväll sprang det två välmående revar förbi oss på endast ca fem meters avstånd när vi satt i gräset och beundra omgivningen och min kamera stod snällt på stativet, grrr.

Nästa i turen blir ön Berghamn.

Halo ring

Mån halo ringar har jag sett många men denna vår har jag första gången i mitt liv sett flere halo ljusfenomen runt solen och idag såg jag en hel perfekt halo ring runt solen. Tyvärr hade jag inte mitt vidvinkelobjektiv med på vår lördags utfärd till Drumsö strand men hittade i alla fall en plats var jag fick lite förgrund och nästan hela ringen på bild.

Livet är häääligt!

Tänk att vi här i norden har möjligheten att gå,  skida, skrinna på vinterns vatten. Vilken frihet, vilka vida stora landskap,vilken underbar skärgård vi har också på vintern. Havsörnen och dens trogne följeslagare korparna svävar ovanför oss på jakt efter nåt gott byte.  Älg och råddjurs spår finns överallt. Det tycker säkert som jag att här ute är lugnt och fridfullt. Har många gånger funderat över kunde jag leva utan våra fyra årstider. Säkert nog, men älskar variation i livet och dess utmaningar.

Leva livet, kom så ska vi leva, livet....

Pimplare i spotlight

En underbar vårvinter söndag. Vi skida på skaren ca 8 km till den närmaste sjön för att försöka vår lycka att pimpla några abborrar. Inge abborrar men i solens spotlight var vi hela dagen. Älskar uteliv.

Ett skutt för vårens ankomst.

Vi var på en dags vandring till Porkkala udde. Uppe på berget såg vi en vitsvanshjort komma springande mot fastlandet och rakt mot oss. Riggade kameran färdig och satte mig ner i snön för att vänta in den. Tyvärr var vi inte de ända ute denna ljuvliga vintervår dag. Vitsvanshjorten stannade med jämna mellanrum, för en bit ifrån oss stod ett par och talade högt med varandra och det ledde till att vitsvanshjorten svängde av  till höger och jag missade min väntande närbild. Men ett super skönt väder var det idag, såg det öppna vattnet en bit söderut. Våren börjar närma sig med stormsteg.   

Är vintern kall?

Vad är det med oss människor, har vi glömt hur njuta av det ljuvligt uppfriskande vinter luften, den crispiga knapriga snön vi traskar på, det vackra landskapen som omringar oss. Vintern har lika mycket att ge oss som sommaren. Vintern endast kräver av oss ordentliga ute kläder och att vi kan röra på oss. Det bästa jag vet med vintern är att få vara ute och känna den friska luften emot mina kinder och att få andas in och fräscha upp mina lungor och tankar. Skida, skrinna, springa eller leka bygga snöslott med mina syskonbarn, allt är lika roligt. Hur lära andra vuxna att njuta och förstå vinterns godheter, varför har så många blivit gnälliga, lata och tappat bort sitt sunda förnuft. Istället för att köpa de nyaste i teknikens värld köp ordentliga vinter stövlar, rock, vantar, mössa....och dyk ner i en mjuk snöhög, så lovar jag att var och en stiger upp med nya klara sunda friska tankar.    

Mitt motto-försöka vara alltid redo

Var ute och vandrade i skogen på veckoslutet, hade kameran med mig och tänkte, kanske jag kunde ha turen med mig och få uppleva ett vilt djur och få en intressant bild idag. Efter ett par timmar blir jag lite frustrerad på min hoppfulla tanke om kanske ett vildt djur uppenbarar sig. Börjar mixtra med min kamera testar olika inställningar för att designa annorlunda skogsbilder. Vädret är skönt och uppfriskande, i efter ett tag börjar jag bli hungrig så jag bestämmer mig för att söka mig hem åt. Funderar borde jag kanske ställa om alla mina multiexponeringar etc. till normalt läge om det kanske kommer nåt nytt intressant på min väg. Äsch tänker jag inte händer här nåt annat än korparnas skrik, och fortsätter vandra hem åt. När jag inte har många hundra meter kvar till min hemväg, plötsligt från intet flyger en kungsörn tyst och mäktigt endast 20-30m ifrån mig. Då stiger adrenalit jag försöker snabbt få ställt tillbaka inställningarna i kameran samtidigt som jag följer efter kungsörnen men när jag är färdig svänger han just in tillbaks över grantopparna in i djupa skogen och försvinner och jag får bli kvar med min upplevelse på näthinnan. Snygg var han och tänk om jag skulle ha varit redo. Hädan efter alltid